Mod = att stå emot de impulser rädsla innebär...

En sak jag fått höra genom åren är “att du är så orädd”. Inget kunde vara mindre sant! Jag är ofta rädd! För allt möjligt. Och känslan av rädsla kan vara helt förlamande.

Den stoppar oss ofta från att göra eller säga saker vi faktist behöver. Går det tillräckligt långt hittar vi på en massa förklaringsmodeller som stärker rädslans makt. Vi kan t ex börja intala oss att vi egentligen inte behöver byta jobb eller göra slut på en kass relation. Innerst inne vet vi att det är precis vad vi behöver men vi lyckas manipulera oss själva att tro på vårt eget svammel. Och det kan funka ett tag men vid någon tidpunkt har alla de där förklaringsmodellerna vi skapat blivit för många och vi är vilse. Våra liv har blivit en konsekvens av beslut grundade på rädsla och är inte de liv vi ville leva.

När folk säger att jag är orädd brukar jag säga att jag visst är rädd men att jag under många år har tränat upp mitt mod. Många kopplar ihop mod med att man måste ha ett gott självförtroende och/eller självkänsla men jag vill mena att mod faktiskt kan utvecklas som en teknik!

För mig är mod kapaciteten att stå emot de impulser rädsla innebär. Om något händer som gör oss rädda hamnar vi ofta i ett läge där impulsen t ex säger åt oss att fly eller försvara oss. Rösten i huvudet säger “du behöver verkligen inte göra det här” och ser vi det som en sanning och inte bara som en konsekvens av rädsla är det lätt att falla till föga. Vi slipper ju obehaget på kort sikt och det är precis vad vår hjärna vill.

Kan vi istället se det som en impuls, inte en sanning, och att mod handlar om förmågan att stå emot den impulsen börjar vi fatta andra beslut. Beslut fattade med mod som utgångspunkt tenderar att vara av en helt annan kaliber än beslut grundade på rädsla. Våra liv blir annorlunda! Inte för att vi inte är rädda utan för att vi vet hur vi ska använda rädslan för att hitta vårt mod!