Få saker får människor att känna sig så misslyckade som floskeln ALLT ÄR MÖJLIGT!
En floskel som stressar livet ur många av mina klienter är “att allt är möjligt”. Det är inspirationscitat, inspirationsföreläsningar, självhjälpsgurus, affärsutvecklare, visionärer. Budskapet är tydligt och leder till en uppdelning av människor i två kategorier; de lyckade och de misslyckade. Lyckad människa=människor som tar tillvara på möjligheter och bygger storslagna saker, misslyckad människa=tar inte tillvara på alla möjligheter eller bygger storslagna saker.
Jag förstår att grundtanken med att sprida budskapet att allt är möjligt är god. Att den syftar till att ge oss människor en känsla av att dörrar inte är stängda. Att vi själva är ansvariga för, och därigenom kan påverka våra, öden. Filosofiskt håller jag med men empiriskt ser jag att konsekvensen för många människor snarare blir en förlamande känsla av otillräcklighet och en stress över allt de känner att de inte gjort under sina levda år. Som med så mycket annat vi människor företar oss är ofta en grundtanke god men sen spårar allt ut i överprestation med ett resultatet som generellt ska kunna mätas i kronor eller prestige.
Det finns dock ett annat sätt att förhålla sig till “att allt är möjligt” som inte kommer stressa livet ur oss och för många av mina klienter har detta inneburit en riktig aha-upplevelse som långsiktigt har gjort större skillnad än man kan tro.
Att vi själva är ansvariga för våra liv håller jag med om till fullo! Men det ansvaret innebär inte för alla att skapa ett nytt Spotify. Att ta ansvar för sitt liv och de möjligheter livet innebär handlar ytterst om att vara en så bra människa man bara kan.
Ytterst få uttrycker en sorg över missad materiell framgång när de tittar tillbaka på sina liv utan snarare tvärtom. Sorgen att kanske tagit “alla möjligheter” men att det skett på bekostnad av närvaro eller omtänksamhet kan för många bli oerhört smärtsam och av det tänker jag att vi behöver se floskeln “allt är möjligt” ur ett mer konstruktivt perspektiv. Ett perspektiv som dessutom är realistiskt; att det viktiga för att vi ska må bra långsiktigt är att vi tar möjligheten att vara bra människor varje dag. Att drivas av möjligheten att kortsiktigt få bekräftelse av andra och ära leder generellt till en stor tomhet någonstans längs vägen och ofta till en destruktiv stress redan idag!
Jag önskar att fler människor ska inse att möjligheten att vara en bättre människa kommer ge saker inga prylar i världen kan. Glöm inte att ett “litet liv” kan vara minst lika stort som “det större” och minst lika tillfredsställande!